Ja, det verkar som att jag tog semestern på fullaste allvar och gav tusan i allt som kallas ordning. Där med stöp även min karaktär och min kamp mot de sista kilona och viljan att kunna springa bättre och fortare. Jag hade flitigt nog packade ned både springskorna, byxorna och linnet. Med i väskan fanns även mitt träningsschema samt pilatesboll. Men vart tusan tog hon vägen som skulle använda allt detta? Ja det är nästan så jag skäms faktiskt. Om jag nu bara hade skippat träningen och ändå ätit rätt, men inte ens det fick jag ihop. Jag har gluffsat i mig både det ena och det andra. Sanningen är att jag igår inte ens vågade ställa mig på vågen. Söndagen är min stora vägardag. Men nej. Jag tror jag väntar tills nästa söndag, av rädsla för att vågen ska se mig i vitögat.

För att kompensera, eller ja, försöka i alla fall, har jag idag kört backintervaller, jättebra för ben och rumpa. Ikväll blir det ett vanligt styrkepass precis som efter schemat.

 

Nu är det skärpning för den där jäntan Boström!