Gör egna sockerkristaller!

      2013-08-06 / 10:35:00 Publicerat i kategorin Barnpyssel  
Jag kommer ihåg hur mycket jag gillade dessa när jag var liten. Jag minns inte att jag tyckte dom var särskligt goda. Men dom fanns alltid på lösvikt och deras kantiga, hårda, glittrande kristalliknande utseende fick mig alltid på fall. Att äta på dem var besvärlig, men känslan att äta kristaller gjorde det hela värt det.
 
Så nu när jag är stor och såg ett gammalt barnprogram på tvn där två små söta flickor satt och åt på dess. Så kunde jag bara inte låta blir, jag var tvungen att göra dessa själv. Inte för att jag var sugen på dem, för de smakar ju bara socker. Men bara för att få prova hur det går till.
 
Detta kan ni göra med era barn, men se till att ni är med dem när vattnet och sockret ska smälta på spisen.
 
Ni behöver:
5 dl strösocker
1.5dl vatten
karamellfärg (Valfritt, men vill man ha sina kristaller en viss färg är det bara droppa i några droppar)
Smaksättning (Jag tog några droppar minst)
1 rak glasburk (Jag använde en burk som det har varit tacosås i )
1 pinne
1 klädnypa
 
Blanda ner sockret och vattnet i en kastrull och låt det koka upp tills du ser att allt socker löst upp sig. Se till och röra hela tiden. Droppa sedan ner eventuell färg och smaksättning. Medans vätskan svalnar lite tar du fram din burk och klipper till din pinne så att den sticker upp från botten med ca 1.5-2 cm. Pinnen ska sedan sitta fast i klädnypan och klädnypan vilar på glasburkens kant och pinnen sticka rakt ner.  Eftersom pinnen inte ska nå varken kanten eller botten gör klädnypan detta lätt. När du mätt ut pinnen och klädnypan så det ser bra ut, lyfter du upp den och häller sedan ner vätskan i glasburken och stoppar tillbaka pinnen och klädnypan. Låt sedan vätskan svalna helt och sätt över en liten bit gladpack så att inte damm eller bananflugor kan hitta ner. Ställ burken på ett ställe där ni kan titta på den, men att den ändå får stå för sig själv. Mina fick stå i 5 dagar, ju längre tid dom står, desto större blir kristallerna.
 
 
 
 

 

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0